Börja om - Del 4

Just nu är mitt sims suuuuperlaggigt och på vissa familjer tar det ca 20-30min att starta och ladda spelet! Blir väldigt irriterad, få jag verkligen vill spela. Men nu har jag iallafall lyckats spela ihop ett inlägg av serien, har även börjat på ett nytt PGC-inlägg.
Lana följde efter sin syster in i köket, där hon såg sin mamma stå och laga mat.
"Åh. Är det till mig?"
Direkt efter att hon sagt det, ångrade hon sig. Hennes mamma lagade aldrig mat till henne, även om hon älskade att laga mat. Och dessutom var borde dukat till fyra.
"Var inte fånig. Såklart inte. Vi ska ha din pappas arbetskamrater på middag."
Lanas syster Grace rynkade förvånat på pannan.
"Men hur ska ni göra?" frågade Grace. "Ska ni tvinga i er maten?"
Deras mamma nickade. "Det lär nog gå bra. Bara vi har druckit innan, så vi inte blir törstiga när dom kommer." Lana rös ofrivilligt. Att behövda dricka blod var inget hon saknade från den korta tiden hon varit vampyr.
 
Lana vaknade till tidigt på morgonen av att en dörr som öppnades och någon som ropade hejdå. Hon såg Rajan springa hemåt och suckade. Jag som hoppats det var en del av mardrömmen, tänkte hon besviket, vände på sig och försökte somna om.
Lana kunde inte låta bli att tänka på den lilla risken att hon skulle bli gravid. Gravid med en man jag knappt känner, usch hemska tanke. Det kommer bli jättebra, Lana. Tänk inte mer på det. (Jag har absolut ingen aning om hon faktiskt blir gravid, då jag hade ljudet avstängt under hela förra spelandet. Så jag är riktigt nyfiken faktiskt att se.)
Hon pressade i sig några våfflor till frukost, trots att hon mådde illa. Det är säkert för att du oroar dig så mycket, tänkte hon och tryckte i sig ännu en tugga. Idag hade hon ledigt från jobbet, vilket hon tänkte uttnyttja på bästa sätt- med träning.
Hon joggar till gymmet som ligger i stan, där hon sedan springer på löpbandet i flera timmar. När hon äntligen kliver av, är hon helt utmattad och orkar inte ens åka hem för att duscha, utan lånar gymmets dusch.
Uppe i gymköket hittar hon ett paket juice som verkar någorlunda fräscht och hon dricker tyst upp den. Hon tvekar först, innan hon bestämmer sig för att ta tag i sina problem med Rajan och gårdagen.
Innan Rajan kommer börjar Lana må illa igen. Dumma juice, tänker hon irriterat när hon fick hindra sig från att spy. Jag visste väl att den var gammal.
 
Hon ser sedan Rajan komma gående och försöker trycka undan illamåendet. Dock lyckas hon inte och mitt i samtalet blir hon tvungen att skynda till toaletten.
"Dålig juice", förklarar hon och Rajan nickar och ler.
"Så..", börjar hon. "Det där igår var en engångsgrej, eller hur? Jag vet inte om jag har tid för ett förhållande just nu, med jobbet och allt."
"Skämtar du?", ryter Rajan så högt att Lana förvånat nästan hoppar till. "Jag ville att vi skulle vara något mer. Jag ville vara din pojkvän, Lana. Vi skulle kunna ha något speciellt tillsammans."
"Men jag vill inte ha något speciellt med dig. Jag vill inte ha något med dig att göra, framförallt inte ett förhållande."
Rajan skyndar argt därifrån och Lana står tyst kvar. Hon visste inte ens att hon var så arg på honom, varför var hon tvungen att säga alla dom sakerna hon egentligen inte menar?
När Lana kom hem den kvällen, väntade det en kvinna utanför dörren, som Lana kände igen bättre och bättre ju närmare hon kom. Kvinnan hon känt hade visserligen haft lockigt lilabrunt hår, inte långt rakt hår, och varit gladare än den som stod framför henne, men ansiktet kunde hon inte ta fel på.
"Jessa"
 
/ Tuva

Kommentera här: