Börja om - Del 3

När hon kom hem från bion, såg hon den nya räkningen som väntade på henne. Jag lär knappast ha råd med den, tänkte hon besviket.
Sedan tittade hon sig runt och insåg lösningen. Hon hukade sig diskret och rykte åt sig det första hon såg, en liten utelampa. Nåja, bättre än inget, tänkte hon och skyndade in i huset med den.
Den natten vaknade Lana av ett märkligt ljud och ironiskt nog såg hon en svart och vit-randigt klädd person klättra upp mot köket. En inbrottstjuv, inte tänker jag vänta på polisen inte.
Hon skyndade upp i bara sovkläder och hoppade på tjuven bakifrån. Hon var uppenbarligen inte så vältränad, för Lana lyckades efter ett tag sparka henne i ryggen, så hon inte orkade fortsätta.
Hon röt åt kvinnan att lämna hennes hem på en gång och tjuven sprang livrädd ner igen och ut på kajen.
Dagen därpå var Lana ledig och bestämde sig för att försöka `införskaffa` lite fler grejer. Hon åkte till grannarna och när kom dit stod en kvinnan och en man ute i trädgården. Vi mannens fötter låg en liten bebis, som han plockade upp och började leka med. När hon tittade på pannan som lekte med sitt lilla barn, tänkte hon bara nej. Den här familjen må vara riktigt rika, men jag ska då inte ta något ifrån dom och deras lilla son.
Istället åkte hon till gymmet, men först stannade hon snabbt på den gemensamma poolen. Där stod en ganska snygg man, som Lana skyndade sig att presentera sig för. Teodor, sa han att han hette, och när Lana frågade visade det sig att även han var singel.
Hon visade även honom några av hennes bästa trick, som att ta upp massa äcklig jord från marken och äta det. Teodor blev överraskande nog riktigt imponerad.
Dom stod sedan där och Lana bara tittade in i Teodors vackra ögon. Nej, men vad håller jag på med? Jag skulle träna, inte flörta med någon främling. Hon sa hejdå och skyndade över till gymmet på andra sidan gatan.
Där träffade hon en kvinna som presentade sig som Lopita Alto. Hon var väldigt lik en annan kvinna jag brukade känna, tänkte Lana sorgset. Min vän, Jessa. Undrar vad som hände med henne då? Har hon skaffat ett fint jobb, det där som sjuksköterska som hon alltid drömde om? Eller har hon en liten familj hon älskar, kanske en son eller en dotter?
"Ditt hus är verkligen fantastiskt, Lana! Hur i hela friden kunde dina föräldrar ha råd med det?"
Lana ryckte bara på axlarna, för vad skulle hon annars svara, att dom ärvt det av hennes superrika vampyrmormor? Nej, allt utom det kunde hon prata med Jessa om, men hennes vampyrer till släkt var för privat.
"Sluta Jessa", skrattade Lana, när hon kände stänket av vatten i ansiktet från sin vän.
"Okej, då kör vi hålla andan tävling istället." Lana log stort och Jessa räknade då högt. "ett.. två.. tre!"
Lana ryckte sig tillbaka till nutiden och tittade återigen upp på Lopitas leende ansikte. Hon log tillbaka, innan hon gick mot utgången. Ingen träning för mig. Jag måste tänka på något annat nu, släppa minnena för en gångs skull. Hon åkte hem, och bestämde sig sedan för att ringa över mannen hon sett utanför jobbet, som hon fått veta hette Rajan.
Rajan kom och i början småpratade dom båda om allt möjligt. Lana började sedan flörta lätt med honom och snart hade dom kommit närmare varandra än dom trodde. Hon orkade inte tänka på vart det hela ledde, rädd för att då börja tänka tillbaka igen.
Herregud, hur kom vi hit? Jag vet ju inte ens om jag gillar honom.. Lana sköt undan oron och somnade lugnt bredvid Rajan.
/ Tuva
 

Kommentera här: