Börja om - Del 6
Efter frukosten morgonen därpå, ber Jessa Lana att komma upp för att prata en stund.
"Så, jag har kollat runt lite", börjar Jessa. "Och har hittat ett superfint litet tvåvåningshus uppe på berget på andra ön som skulle passa oss och bebisen perfekt. Just nu kanske vi inte behöver flytta, eller har råd för den delen, men när bebisen bli större kommer vi helt enkelt inte få plats i en ett rum, toalett och takköks-båt."
"Så, jag har kollat runt lite", börjar Jessa. "Och har hittat ett superfint litet tvåvåningshus uppe på berget på andra ön som skulle passa oss och bebisen perfekt. Just nu kanske vi inte behöver flytta, eller har råd för den delen, men när bebisen bli större kommer vi helt enkelt inte få plats i en ett rum, toalett och takköks-båt."
Lana nickar mot sin vän. Visst, hon har också tänkt på det, men pengar har dom knappast.
"Jag kommer ju ha mitt jobb, medan du är mammaledig, men vi kommer verkligen behöva spara till det huset."
"Mm", svarar Lana och tänker på den rika grannens sopor från gårdagen. "Men vi ska nog klara det."
Jessa ler lite, men kan inte lura Lana. Hon tror inte vi kommer klara det. Lana klappar henne försiktigt på axeln.
"Så, får jag se det fantastiska huset då?"
"Woaah."
Lana tittar med stora ögon upp mot huset på kullen.
Lana tittar med stora ögon upp mot huset på kullen.
"Visst är det fint?" frågar Jessa leende. "Två sovrum, ett litet och ett större, ett badrum, vardagsrum o matsal och kök. Plus en uteplats och balkong."
"Det är ju helt fantastiskt", säger Lana och börjar gå i förväg upp mot huset. Dock går hon långsamt, bärandes på den tunga gravidmagen, och Jessa hinner ifatt henne.
"Visst är det? Vi får kolla runt i husen bredvid, se vilka grannarna är."
"Visst är det? Vi får kolla runt i husen bredvid, se vilka grannarna är."
Lana nickar.
Lana följde efter Jessa en kort bit, till det närmaste huset vid stranden.
"Här var det ingen", säger Jessa, precis när Lana hunnit ikapp henne. "Vi går vidare."
"Här var det ingen", säger Jessa, precis när Lana hunnit ikapp henne. "Vi går vidare."
Vid nästa hus stelnar Lana till. Hela hon säger åt henne att genast skynda därifrån, ta bort handen vid ringklockan.
"Lana?" frågar Jessa oroligt. Lana tvekar, innan hon tar bort handen och drar med sig Jessa nerför trapporna igen.
"Lana?" frågar Jessa oroligt. Lana tvekar, innan hon tar bort handen och drar med sig Jessa nerför trapporna igen.
"Lana, vad är det?" Lana svarar inte, fören dom hunnit ner och gått en bit på vägen. Hon släpper då en förvånad Jessas arm.
"Det där", börjar hon, osäkert. "var pappans hus. Pappan till vårt barn."
Lana vaknar från en tupplur, av hemska smärtor. Bebisen kommer, tänker hon panikslaget.
"Jessa!" ropar hon genom hela huset, men ingen kommer. Var i hela friden är hon? Jag kommer inte klara detta själv!
Hon lyckas ta sig ut ur huset och ser Jessa borta på stranden, kollandes på en trollkonstnär.
"Jessa!" ropar hon och när vännen hör, skyndar hon genast dit. Jessas ögon blir större, när hon ser hur Lana panikslaget stönar och håller om sin mage.
"Jessa!" ropar hon och när vännen hör, skyndar hon genast dit. Jessas ögon blir större, när hon ser hur Lana panikslaget stönar och håller om sin mage.
"Vi måste till sjukhuset", säger Jessa och ringer snabbt en taxi.
När Lana kom ut därifrån, höll hon sin lilla dotter i sin famn för första gången. Hon var överlycklig och livrädd på samma gång. Tänk om jag är en hemsk mamma? Om bebisen bara kommer skrika när jag håller henne?
Lana tittade in i den lilla flickans ögon, hon som var så lik henne själv. Och kanske inbillade hon sig bara, men hennes lilla dotter log mot henne.
/ Tuva